SimplyAlma

När jag läser böcker fastnar jag verkligen i dem, och nu har jag läst ut "i en klass för sig" och jag måste säga att nu känns det som om hela min värld försvunnit. Man blir så uppsugen av böckerna att man verkligen fastnar i den världen, det känns som om man känner personerna, som om man är huvudpersonen. Jag identifierar mig så otroligt mycket med Lee, huvudkaraktären. Att man känner sig som otillräcklig, att man inte alls är lika bra, eller lika värdig som alla andra. Sanningen är dock att alla känner så, visst kanske någora mer än andra. Även de personer som man tror aldrig har några tvivel på sitt utseende eller sitt beteende, de har såklart också sina tvivel fast de är antagligen något bättre på att dölja det. Alla kan ju inte se likadana ut eller bete sig på exakt samma sätt, då skulle det inte vara någon kul värld alls. Men visst det är aldrig kul att tänka sådana tankar, och jag tror aldrig riktigt vi kan undkomma dem. Däremot kan vi nog försöka ignorera de tankarna och bara låta de kommafram ibland istället för alltid. Dock behöver detta inte alltid vara så lätt som det låter.

Detta kanske låter väldigt förvirrande, ville bara skriva av mig lite.

/ Alma